När naturen blir till ett rent hot
”Jordens medelpunkt” del två i en serietrilogi
En familj åker på semester till Island – 16-årige sonen, mamman och mammas kille. Sonen, Axel, är tonårsvinglig och anti, nya pappan Toralf både trevande och dominant och mamma Marie mest mycket orolig. Den lilla helt vanliga familjevärlden möter i Anneli Furmarks Jordens medelpunkt en mycket övertygande naturkraft. Det isländska landskapets storslagenhet imponerar och förstör, äter sig in i själarna och dess varma källor blir avslutningsvis en sorts naturens egen tidräknare. En mental klocka.
Jordens medelpunkt är den andra delen i den planerade trilogi som inleddes med Fiskarna i havet. Det uttalade ämnet är människan och naturen, men det är också tydligt att båda de böcker som utkommit handlar om människan i sin egen brytningstid. Den uppväxande människan mitt i obegripligheten, den vuxnas falska trygghet.
Tryggheten i Jordens medelpunkt är inte den man trott och landskapet, naturen, förvandlas från njutbar och tämjbar storhet till rent hot. Berättelsen är långt mer stiliserad än den tidigare, en intressant utveckling som gör att jag ser fram emot trilogins avslutande del.
