Andersson verkar inte fatta något om internet
Jag kan garantera att vrede mot vårdkrisen skulle gynnas av algoritmerna
En statsministerkandidat ska inte ge sig på enskilda opinionsbildare och journalister med ogrundade anklagelser om att de kan vara del i en rysk påverkansoperation. En enkel och bra tumregel Magdalena Andersson (S) i veckan misslyckades med att hålla sig till.
Med kirurgisk precision lyckades hon ge den smilande rabulisten Henrik Jönsson ytterligare en skjuts i hans redan framgångsrika influencer-karriär. Hade man inte hört talas om honom tidigare så har man garanterat gjort det nu, cashen lär rulla in bra på swish-kontot.
Det är plågsamt att se för den som hellre skulle vilja att debatten handlade om sjukvårdskrisen eller att regeringen vill försämra a-kassan.
Magdalena Andersson har rätt i en sak, nämligen att dagens internet gynnar budskap som väcker starka känslor, som att det är bra att bränna koraner och hata invandrare. Men samtidigt verkar hon inte ha förstått andra enkla samband. Som att det inte är Henrik Jönssons hemmastudio som är nyckeln till hans framgång.
Det svåra med den moderna propagandan är att så mycket sker osynligt. Påverkanskampanjer byggs ibland på nytt innehåll, exempelvis vill den brittiska regeringen nu betala albanska Tiktok-stjärnor för att avskräcka flyktingar från att försöka ta sig över engelska kanalen. Men annars väljer ofta de som vill påverka opinionen att betala för att förstärka budskap som redan existerar. I den senaste valrörelsen handlade det bland annat om kärnkraft och invandring. Kanske valde högerns kampanjorganisationer att då förstärka budskap som Jönsson skapat. Är han i så fall ansvarig för detta? Nej, knappast, men hans innehåll blir ändå förstärkt. Så ser symbiosen ut i dag mellan politiska influencers och finansiärer.
Det deppigaste och mest intressanta i intervjun med Magdalena Andersson är ändå något annat än Jönsson-bashingen. Det är uppgivenheten, losermentaliteten.
Algoritmerna är som de är. Jag är helt säker på att dagens digitala offentlighet missgynnar demokratin, framför allt dess långsamma processer och svåra avvägningar. Och ja, den blåser upp starka känslor som vrede och misstänksamhet.
Det deppigaste och mest intressanta i intervjun med Magdalena Andersson är ändå något annat än Jönsson-bashingen. Det är uppgivenheten, losermentaliteten. ”Jag säger att alla svenskar har rätt till en trygg och säker sjukvård. Det gynnas inte av algoritmerna. Jimmie Åkesson säger att man ska riva moskéer. Det gynnas av algoritmerna”, säger Andersson.
I detta tror jag att hon har helt fel. Ja, att riva moskéer är ett budskap som bevisligen flyger på sociala medier. Men om hon inte tror att det finns starka känslor kring barnsjukvård som inte fungerar, cancersjuka som inte får hjälp i tid eller vårdpersonal som sägs upp, så har hon inte förstått någonting vare sig av opinionen eller algoritmerna. Vården var väljarnas viktigaste fråga i valrörelsen. En viktig förklaring till att den inte fick så mycket utrymme i medierna var att alla partier i stället valde att prata elpriser och kriminalitet. Detta inklusive sossarna.
Högerns och SD:s opinionskanaler är välfinansierade och effektiva. Tid, kraft och pengar har lagts ner på dessa byggen. Detta samtidigt som vänstern i bred mening sitter fast i gamla strukturer, utan vare sig nya initiativ eller en långsiktig plan för sin opinionsbildning, som Daniel Swedin konstaterade i Arbetet. Kanske borde arbetarrörelsen ta sig en allvarlig funderare på hur det kunde bli så.
Så här är ett tips till Magdalena Andersson: sluta tjata om SD och högerpopulism, och fokusera i stället på att förklara vad vårdslakten nu leder till. Jag lovar att algoritmerna kommer att ge er en skjuts, för här finns en helig och stark vrede som bara väntar på att förstärkas.
