Lekstuga Åre’ runt

Inbjudande backar, kalla vindar på toppen och träningsvärk.

Vinterfjällen, tänker du direkt.

Nej, säger vi.

Sommarfjällen.

Sextio meter över marken, i ett högt torn med en sele på kroppen, står jag. Instruktören Urban Andersson hakar fast min lina i en vajer.

– Ta bara ett steg rakt ut, säger han.

– Rakt ut i tomma luften?

– Japp, precis.

– Eh ... okej.

Tänk om linan går av? Klarar jag mig om jag faller? Är det för sent att banga? Jag skulle ha ridit islandshäst iställeeee ...

– Iiiiiih! Aaaaaah! Oooooh!

Jag hör mig själv vråla, värre än på tivoli. I 70 kilometer i timmen åker jag fram längs den 350 meter långa vajern. Skinnet i händerna svider, jag håller krampaktigt i linan. Långt under mig rinner en fjällbäck.

”Hann aldrig bli rädd”

Så plötsligt möts jag av leenden – jag är framme vid nästa fågeltorn, jag överlevde. Zipline är något av det häftigaste jag någonsin gjort.

– Det var jätteroligt, jag hann aldrig bli rädd eftersom jag var så inne på att göra det, säger Anne Wedin från Frösön, som fick upplevelsen i 50-årspresent av sin systerson.

– Det var speciellt roligt att slänga sig rakt bakåt, ut i luften bara, så som vi gjorde på tredje vajern, säger systern Barbro Wedin, 48, från Alby i Medelpad.

Vi är i fjällen. På sommaren.

Fjällen på vintern är snö med glimrande iskristaller, adrenalin som kickar in i branta backar och kalla vindar som viner runt stugknuten under mörka kvällar.

Men fjällen i juli – vad är det, egentligen?

Fullt på stranden

Himlen är knallblå, helt molnfri. Fjälltopparna vid sidan av den glittrande Åresjön är täckta med snö.

På byns sandstrand är det fullt med folk som leker i vattnet och spelar beachvolley.

– Åre på sommaren är som en stor lekplats, för både vuxna och barn. Förra helgen hade vi ett gäng på sex vuxna män hos oss, som provade forsränningen och cyklingen, säger Birgitta Boberg som ligger och solar.

Hon driver ett hotell och tycker att sommaren ger en skön andningspaus jämfört med den hektiska vintern.

– Men att åka hit på sommaren verkar bli mer och mer populärt också.

Rulla nerför skutan

Många kommer hit för två urgamla sommarnöjen; vandring och fiske. Fiskevattnen är många och det finns vandringsleder för allt ifrån ett par timmars till flera dagars vandring.

Mer modernt, nytt och spännande är det som slalomåkningen ersätts med sommartid, nämligen att cykla nedför Åreskutan.

Inpaketerade i skydd tar åkarna liften uppför berget – på stolsliftarnas sidor finns speciella hållare för mountainbikes. Väl uppe väljer de vilken av alla branta grässlänter de ska kasta sig utför.

Vi träffar två Åretjejer som tycker att cyklandet är ett perfekt sätt att få hänga på berget året runt. De berättar att mycket jobb läggs ner på de 40 cykelslingorna som är graderade precis som skidpister, grön är lättast och svart är svårast. Nöjet har exploderat i popularitet de senaste två åren.

– Folk kommer hit en vecka och hyr cyklar så som andra hyr skidor på vintern, säger Jessica Nordlander, 25.

– Känslan är lite lik skidåkning, det är fart och lite läskigt ibland, säger Sara Rönnberg, 26.

Ger träningsvärk

– Man ramlar hela tiden, men det är inte så farligt. Vi har ju skydd, säger Jessica och tar fart utför så gruset sprutar.

Fjällen suger, eller vad är det man brukar säga? Vi somnar tidigt, utpumpade, med färgglada ängsblommor i backen precis utanför fönstret.

Efter en rejäl frukost, värdig den bästa idrottare, kollar vi in Åre Torg. Det är stilla, nästan folktomt. Ett par löpare joggar uppför fjället, intill den gamla bergbanan från 1910. Solen bränner, gör kinderna rosiga. Jag och fotografen, som har rejäl träningsvärk efter gårdagens zipline, väljer ett lugnare nöje.

Vi tar den gungande kabinbanan en bra bit och med sikte mot toppen börjar vi vandra. Snart passerar vi en stor krispig snöfläck. På baksidan av fjället finns mer snö, faktiskt så mycket att entusiaster skidar nedför även i juli.

Det är kallt på berget, bara tolv grader. Ömsom vandrar vi längs stigar, ömsom klättrar vi över grå stenblock. Då och då kupar vi händerna och dricker isande vatten från en porlande bäck.

Ingen match för Hannes, 5

helskärm

Det känns häftigt att nå toppen efter 800 meter. Men Hannes, 5 år, tar udden av vår styrkeupplevelse en aning.

– Han gick själv hela vägen, säger mamma Camilla Jägergård från Örebro.

Hon och maken Anders Jägergård är i Åre en vecka, med Anders syster Gunilla Jägergård och hennes familj.

– Det är skönt att det inte är så mycket folk här som på vintern, det är lugnare, säger Gunilla innan det är dags att vandra nedåt igen.

Om vi var trötta första kvällen, är vi helt slut andra. Vi fyller energidepåerna med fräscha pizzor på en av torgets uteserveringar. Där sitter engelsmännen Katrina Hinkley och Geoffrey Simons från Bath, som är här för att vandra.

– Åre är fantastiskt vackert. Men det är svårt med ljuset när vi ska sova. Nu är klockan tio på kvällen, det går inte att förstå att det är så ljust, säger Geoffrey.

– Det verkar vara dyrare här än på andra ställen i Sverige. Vi fick betala 30 kronor för en limpa bröd, säger Katrina.

Kämpar i båten

Sista dagen stiger vi upp tidigt, och ger oss iväg på ett sista spännande äventyr – forsränning.

Vattenkaskader flyger runt oss, gummibåten kränger och vi kämpar hårt. Blodet i kroppen forsar nästan lika vilt som strömmarna under oss. Vi gör allt för att inte falla i, dråsar omkring i båten och spänner varenda liten muskel.

Vi klarar det – med nöd, näppe och ett par blåmärken.

Men några smällar får man ju räkna med under en resa till fjällen.