”Känslan är bubblande, hisnande och underbar”

Hanna Radtke Bergström

Kungsleden och Kebnekaise – vilken höjdarsemester!

Det är i gryningen jag ser den. Den raggiga, skygga fjällräven som springer mellan stugans utedass och ner mot vattendraget.

Aftonbladets Hanna Radtke förtrollas av vildmarken på Kungsleden, Sveriges vackraste led, och avslutar med ett försök att besegra Kebnekaise.

Vi sitter i taxin från Gällivare flygplats när chauffören vänder på huvudet och frågar:

– Är ni här för att vara med i ”Singel i Saltoluokta”?

Jag och min väninna Livi tittar på varandra. Och på våra Fjällrävenjackor, grova kängor och toppluvor. På våra Haglöfsryggsäckar med plastkåsor och trangiakök i baksätet. Vad pratar han om?

”Klart ni ska på singelfesten”

Vi är två vandrare på väg mot en veckas vildmarksäventyr i Sarek för att slåss mot mygg, höga berg och väderomslag och den första snubbe man möter på plats bjuder in till singelfest.

– Klart ni ska, säger chauffören roat när han ser våra blickar. Det är massor av singlar som möts i Salto som vandrar och lagar mat ihop. Ska vara väldigt trevligt har jag hört.

Vi överlägger. Men, nej, nej. Färdplanen är spikad sedan länge. Strapatser på Kungsleden och sedan Kebnekaise. I bussen från Gällivare mot Nikkaluokta är förslaget redan glömt.

Morgonmöte med fjällräven

Mötet med Nikkaluokta är storslaget för två sydlänningar. Vi har lite tid över kvällen innan första vandringsdagen, och passar på att ta ett svalkande fotbad i sjön nedanför. Kylan blixtrar när vattnet når tårna och vi skriker i kapp med fjällriporna. Hur ska detta gå?

– Living the dream! ropar Livi med viss sarkasm, när jag råkar plurra med kängorna på.

Två dagar senare har vi anpassat oss betydligt bättre till fjälllivet. Benen värker och myggbetten kliar, men humöret är på topp. Vi vandrar i dalen mellan Singi och Kebnekaise fjällstation och jag har mötet med en fjällräv färskt i minnet.

På grund av ljudliga snarkningar i sovsalen och ljusa nätter gick jag sömndrucket mot utedasset vid 05-tiden. Och där satt den och stirrade på mig med gula ögon. Fjällräven. Raggig, rädd och fantastisk.

Vandrar i ösregn

– Det lönar sig att gå upp tidigt i fjällen, säger jag till Livi, som koncentrerar sig på att svepa in sin kamera i en regnponcho eftersom molnen börjar mörkna.

Snart öser regnet ner och vi stretar tysta, sida vid sida.

– Äh, det är friskt och stärkande i fjällen, säger min väninna.

Under kvällen smider vi planer i Kebnekaise fjällstations lyxiga bastu. Alla vi träffar ska ta den östra leden, den brantaste och snabbaste vägen upp till toppen via en glaciär. Vi bestämmer oss för den västra. ”För att dra ut på härligheten”, är den officiella anledningen. ”För att den västra ser djävulskt läskig ut för två höjdrädda” är den inofficiella.

Vitt på toppen

Laddade med kokt ägg, polarmackor och sportdryck lämnar vi fjällstationen runt 08 på morgonen. Och knatar. Och pulsar. Och hoppar på stenar över vattendrag. Och hjälper en militär i nöd (han har tappat sin vattenflaska). Ju högre upp, desto snöigare och brantare. Vi träffar glada vandrare och peppar varandra. ”Inte långt kvar nu!”

Så äntligen står vi där. På toppen av Kebnekaise, 2104 meter över havet. På Sveriges högsta berg. Och ser in i ett mjölpaket. Det är helt vitt av moln.

– Jag har aldrig sett något så vitt, säger jag till Livi och hon nickar.

Men känslan. Känslan är bubblande, hisnande och underbar. Vi klarade det!

Så gick turen

Flyg från Stockholm till Gällivare. Buss från Gällivare centrum till fjällstationen Vakkotavare där vi startade vår vandring.

Dag 1: Vandring: Vakkotavare-Teusajaure.

Dag 2: Vandring: Teusajaure-Kaitumjaure-Singi.

Dag 3: Vandring: Singi-Kebnekaise fjällstation.

Dag 4: Vandring: Bestigning av Kebnekaise.

Dag 5: Vilodag på Kebnekaise fjällstation.

Dag 6: Helikopterfärd till Nikkaluokta. Buss från Nikkaluokta till Kiruna. Flyg hem.