Wennerholm: Lika osannolikt som kärnkraftverk som ryker i Japan
Publicerad 2011-03-24
LULEÅ. Sudden igen.
Och Luleå igen.
Det känns nästan lika osannolikt som att det står en kärnkraftverk och ryker borta i Japan.
Men det är 2-0 i matcher till Luleå och Skellefteå är i kraftig brygga.
Simon Hjalmarsson blev Luleå stora hjälte den här gången då han bara tryckte sig förbi backen Tim Erixon och la in matchavgörande 4-3 under Hadelöv.
Klockan stod på 11.15 i första förlängningsperioden och Coop Arena exploderade som den gjort så många gånger förr i vinter.
Det var tionde suddensegern totalt den här säsongen och den fjärde raka i slutspelet.
Det var ett osannolikt slut på en match, där Skellefteå kom ut som ett helt annat lag i första perioden den här gången.
Lärt sig en läxa
De hade lärt av läxan från förra mötet, då de inte var med i matchen från början och inte insåg faran förrän det var för sent.
Första perioden gick klart till västerbottningarna både i mål (2-1), skott (14-7) och poäng.
De var mer skärpta, spelade rakare och fick både viktiga 1-0 och sedan ett snabbt ledningsmål till 2-1, bara 23 sekunder efter Luleås kvittering.
Men spelövertag är en sak.
Effektivitet en annan.
Skellefteås spelmässiga övertag räckte bara till 3-2 efter två perioder och Luleå visade än en gång att de är ett lag det aldrig går att räkna ut.
De kan se slagna ut och man kan sitta där på läktaren och tänka att det här klarar de ALDRIG.
Men så dyker en halvchans upp ur ingenting och plötsligt ligger pucken i motståndarkassen.
Luleå är fenomenala på att vaska fram målchanser ur i stort sett ingenting.
Som efter Pierre-Edouard Bellemares 3-1 i andra perioden, då han stötte in en retur framför mål efter 17.38 av andra perioden.
Det kändes matchavgörande med så kort tid till pausvilan.
Men vad händer?
Jo, Luleå svarar på typiskt lulevis.
Bara 30 sekunder senare står Cam Abbot parkerad framför Skellefteås mål och styr in 2-3 sedan Topi Jaakola skickat pucken mot mål.
Det gav naturligtvis ny energi åt Luleå istället för tvärtom.
Så i tredje perioden var det norrbottningarna som satt i förarsätet.
Skellefteå hade väl ingen anledning att gå framåt så länge de ledde matchen, men det straffade sig när kvitteringen kom.
Nu kan man ju tycka att Luleå hade allt flyt i världen, då Joonas Vihkos nedlägg tog på skelleftebacken Petter Granbergs skridsko och ställde Andreas Hadelöv i mål.
Det var ett läge som inte ens var en målchans.
Men jag har sagt det tidigare.
Tur förtjänar man och det är inget som kommer gratis.
Ger sig aldrig
Luleås arbetsmoral är nog den högsta jag någonsin sett på den skalan i elitseriesammanhang.
De ger sig aldrig och kämpar till sista svettdroppen.
Det avgjorde den här gången också.