Wennerholm: ”Det perfekta avgörandet”
Publicerad 2015-03-25
”Nu ser jag fram emot fler”
GÖTEBORG Klockan närmar sig midnatt och det susar fortfarande i öronen.
Frölundas vinst mot Luleå i kvartsfinal sju hade sitt pris.
Men jag ser fram mot fler magiska kvällar i ett kokande, öronbedövande Scandinavium.
För inramningen är lika viktig för ett slutspel som själva hockeyn.
Egentligen borde jag se framåt mot semifinalen mot Växjö redan här, men efter en match som den mellan Frölunda och Luleå måste man stanna upp ett tag. Reflektera.
Den perfekta match sju.
Och med en avslutning som jag inte trodde var möjlig, då det gjordes fyra mål på en minut och 31 sekunder under matchens sista två minuter.
Frölundas säkra 3–0 blev till 3–2 på bara tolv sekunder. Det måste vara någon form av rekord. Där stod Joel Lundqvist efteråt och såg nästan chockad ut över stämningen i Scandinavium den här kvällen.
Inropad av klacken flera gånger som en stjärna på Göteborgsoperan.
Och han var ändå med och tog SM-guld i samma arena både 2003 och 2005.
Avgörande SM-finaler och båda gångerna på övertid. Jag var där då också och det är det närmaste jag kan jämföra med.
Men jag minns inte att det susade
i örongen så hår långt efteråt.
Måste nog ringa skyddsombudet
Nej, som sagt. Det var en magisk kväll. Jag var på HV71:s match mot Linköping dagen innan och satt och tänkte att bättre än så här blir det inte, när halva Jönköping hoppade i bänkarna.
Men det blev det.
Och ny hemmamatch redan på söndag. Hur mycket tål ett mänskligt öra? Jag måste nog ringa skyddsombudet innan dess.
Växjö, ja. Det är mer speciellt än de flesta tror. Det stavas Tomi Kallio, en ikon i Frölundakretsar.
Växjös lagkapten som sköt smålänningarna till semifinal med sitt övertidsmål mot Örebro i måndags. Samma Tomi Kallio som kom till Frölunda från NHL i slutet av säsongen 2002/03 och blev guldhjälte.
Det var han som gjorde det avgörande målet 1.56 in i den tredje övertidsperioden mot Färjestad och säkrade guldet den gången.
Efter det älskade göteborgarna Tomi Kallio och han blev kvar i klubben åtta säsonger.
Och när han fick gå 2011 väckte det en storm hos Frölundas supportrar. Han hamnade hos nykomlingen Växjö där han är kvar. Utsedd till lagkapten den här säsongen som kan bli hans sista.
Det kunde knappast bli bättre.
Det är det mest namnkunniga laget
Till och med Frölundas nuvarande lagkapten Joel Lundqvist skickade ett grattis på sms till sin gamle lagkamrat när han avgjort mot Örebro. Nu blir det inga fler sms på ett tag.
Genomsympatiske finländaren
Men det visar vilket avtryck den genomsympatiske finländaren gjorde både på lagkamrater och på publiken under sina år i Frölunda. Nu är det inte han som är det stora hotet mot göteborgarna i semifinalen.
Dagens Växjö har fler och mer framstående stjärnor och matchvinnare. Ett lag byggt på importer, men där sportchefen Henrik Evertsson visat fingertoppskänsla och scoutat varje spelare och framförallt hittat rätt karaktärer.
Jag har ju trott på Växjö redan innan säsongen startade. Namn för namn är det ett oerhört imponerande lag. Det mest namnkunniga i hela SHL.
Kriget vid egen kasse avgör
Och en målvakt i Cristopher Nihlstorp som är slutspelets mest meriterade, värvad till den här säsongen som en sista bricka i guldpusslet.
Men jag tror den här semifinalen kommer att avgöras av spelet runt de båda målen som så ofta i ett slutspel.
Och där ser jag Växjös styrka och Frölundas svaghet. Växjös transatlantiska hunger och killerinstinkt framför motståndarmålet och den väldige amerikanske backen Noah Welch som symbolen för kriget framför egen kasse.
Jag tror det avgör till slut.
Till sist:
Det blev grundseriens etta, tvåa, trea och fyra i semifinalerna.
Jag vet inte när det hände senast, men det är ett sundhetstecken att grundseriens 55 omgångar ändå har ett värde.