Silfverberg-känsla när jag ser honom

Abrahamsson: Det är en förutsättning för att det ska bli tredje gången gillt för Skellefteå

SKELLEFTEÅ. Fem matcher räckte – Skellefteå är klart för ännu en SM-final.

Den fantastiske Petter Emanuelsson klev fram igen och jag får Silfverberg-känsla när jag ser honom.

Men vilken häftig semifinal de här två lagen har bjudit på.

helskärm

Skellefteå AIK är klart för den tredje raka finalen och det är bara att lyfta på hatten för general manager Lars Johanssons lagbygge.

Efter fyra matcher som har slutat 2–2 och gått till förlängning kunde Skellefteå avgöra den sista matchen under ordinarie tid.

Stor matchhjälte, precis som några gånger tidigare i det här slutspelet, var Petter Emanuelsson. Tolv minuter in i den tredje perioden tog han saken i egna händer. Först lurade han upp Jonas Almtorp på läktaren innan han med ett backhandskott överlistade storspelande Christan Engstrand.

Tillsammans med Oscar Lindberg har Emanuelsson varit Skellefteås bästa forward så här långt i slutspelet och jag får lite Silfverberg-vibbar när jag ser honom.

Storväxt, högerfattad, vasst skott och en enorm acceleration. Dessutom gör Kirunasonen både snygga och viktiga mål.

Och i samband med slutsignalen avslöjades dessutom att Emanuelsson har skrivit på för ytterligare två med klubben.

Det är bara att säga grattis till Skellefteå och publiken, om nu inte Emanuelsson försvinner till NHL.

LHC ska ha all heder

Trots klara 4–1 i matcher har Linköping bjudit stenhårt motstånd och ska ha all heder av slutspelet de har genomfört. Viktor Arvidssons kvittering när bara 32 sekunder återstod av den andra semifinalen blev matchseriens verkliga vattendelare.

2–0 i matcher till Linköping blev i stället 1–1, och fortsatt hemmafördel för Skellefteå.

Direkt efter att John Klingberg skjutit det avgörande målet i Cloetta Center skrev jag:

”Linköping var bara 32 sekunder från att mer eller mindre avgöra den här matchserien. Viktor Arvidssons sena mål kan vara skillnaden mellan fiasko och en ny SM-final för Skellefteå”.

Precis så är känslan nu.

Om Linköping fått en två matchers ledning är jag inte alls säker på att Skellefteå hade orkat vända.

Nu blev det inte så och sett över matchserien är det inget snack om att Skellefteå är ett ytterst värdigt finallag. De har fört spelet i samtliga matcher och lagets ungdomar har inte gett Linköpings försvar en enda lugn stund.

Skellefteå får nu en vecka på sig att ladda batterierna inför finalserien som inleds nästa lördag. Oavsett om det blir Luleå eller Färjestad går serieettan in som favorit. Men en förutsättning för att det ska bli tredje gången gillt är att tränare Wallson får i gång några av de äldre etablerade spelarna som har sett formlösa ut under stora delar av semifinalen.