Succédraget som räddade LHC

Publicerad 2015-03-20

”Tvungna att få stopp på dem”

JÖNKÖPING. HV71 var på väg att vända och gå ifrån till 3–1 i matcher.

Då gjorde Linköping sitt taktiska drag.

– Nu blir man väl geniförklarad, säger assisterande tränaren Magnus Hävelid, 43.

Följ ämnen
HV71
Hävelid.

Ett gediget och stabilt Linköping imponerade på bortais och ledde med 2–0 efter två perioder. Men i tredje fick HV71 ordning på spelet och både reducerade och kvitterade. Taket var på väg att lyfta i Kinnarps Arena – hemmalaget hade segervittring och 3–1 i matcher inom räckhåll. Linköpings tränarduo insåg vad som var på väg att hända och tog timeout omedelbart. Roger Melin, 58, skötte snacket.

”Tvungna göra något”

– Men jag hörde inte ens vad Roger sa fast jag stod bredvid honom. Men vi var tvungna att få stopp på dem där, det var det viktigaste. Det är lätt att deppa för mycket när man släpper in mål och vi var tvungna att göra något, men jag tror inte att grabbarna hörde så mycket, säger Magnus Hävelid.

Backbjässen Daniel Rahimi, 27, intygar att Melins order inte gick fram, i alla fall inte verbalt.

– Det var ju ett fantastiskt tryck här inne och jag stod lite längre bak och hade svårt att höra. Men jag tittade på Roger och han inger ganska bra lugn och det kan räcka ibland, säger Rahimi.

Roger Melin berättar att han hade tänkt ta timeouten redan före kvitteringspucken.

– Vi bjöd på lite för många målchanser och det kändes inte helt hundra. Sedan var det naturligt att ta den när det blev mål.

Vad sa du till spelarna?

– Jag skrek: var lugna! Vad fan skulle man säga? säger Melin och skrattar.

– Det viktigaste var att vi fick samla ihop oss och att vi fortsatte tro på oss själva.

Sundh satte 2–3

Knappt två minuter senare kontrade Oscar Sundh in segerpucken.

Linköping utjämnade därmed till 2–2 i bäst av sju möten.

– Jag tycker att den här matchserien är extremt rolig att spela. Det är fart och fläkt och bra drag på läktarna. Jag tror att båda lagen trivs väldigt bra och svensk hockey behöver det här, säger Rahimi.