Sådde lite tvivel i Frölundahjärnor

Hans Abrahamsson

LULEÅ. Luleå gjorde vad som var absolut nödvändigt:

Kvitterade matchserien och sådde lite tvivel i några Frölundahjärnor.

Plötsligt känns det här helt öppet. Om nu Luleå orkar genomföra det som krävs: jobba sönder Frölunda.

Roger Rönnberg valde att ta ut målvakten med tre minuter kvar. Efter 18.20 sköt Lucas Wallmark avgörande 4–2 i tom bur.

Det betyder att den här semifinalen lever i allra högsta grad.

Jag vet inte vart den är på väg. Hjärnan säger definitivt Göteborg, men den här Luleåsegern gör att Frölundaspelarna verkligen får visa vad de är gjorda av.

Roger Rönnberg var missnöjd:

– Ska vi sno en match här uppe måste vi göra en kanoninsats och det gjorde vi inte, så enkelt är det. Vi var inte nog bra.

Lucas Wallmark var nöjd:

– Vi snackade om att vi måste hitta tillbaka till vårt spel och det tycker jag vi gjorde.

Luleås tydliga mål var att få till en helt annan matchbild än den småputtriga anrättning som serverades i Scandinavium.

Redan på uppvärmningen small det. Flera spelare var inblandad i det tumult som uppstod på rödlinjen. Exakt hur det startade lär vi knappast få reda på, men jag misstänker att Luleå inte hade ett dugg emot en liten fokusförskjutning hos motståndarna.

Och sedan startade en hockeykamp som pågick i tre gånger tjugo minuter. Det passade Luleå betydligt bättre än Frölunda.

Roger Rönnberg ville inte hålla med om att alla dueller och det fysiska spelet missgynnade Frölunda.

Men han kunde sträcka sig till att den ”ryckiga matchbilden” gjorde det. För mig är det lite samma sak.

Luleå tvingas jobba så hårt, så hårt

Luleås chans i den här matchen och i hela semifinalserien är att kriga ner Frölunda. Det var utgångsläget redan innan första pucken hade släppts och det är än mer tydligt efter två matcher.

Luleå får jobba så hårt för att skapa sina chanser mot Lars Johansson. De får väldigt få spelvändningar och väldigt få upprullningar från hörnen. Återstår då det klassiska: att få in puckar mot målet och sedan både ha och få in spelare för att sätta stenhårt tryck.

Det handlar om att få skott från backposition och sedan få in spelare som kan störa, skymma eller styra.

Det var ingen slump alls att Luleås ledningsmål (och 3–1-mål) kom på just det sättet.

Granström är glödhet

Offensivt är Frölunda ett skickligare hockeylag.

Inte minst har de fler offensiva hot.

Med Jacob Micflikier skadad. Med en Toni Rajala som åker runt utan att bidra med någonting. Och en Johan Harju som inte riktigt har tempot för att vara ett offensivt hot. Ja, då blir det lite tunt i Luleå.

Då återstår Peter Cehlarik, den ultrabegåvade Lucas Wallmark och en glödhet Jonathan Granström.

Och en jäkla massa hårt jobb.

Och just det spelet ska Luleå ha all heder av.

För som de krigade över hela isen och inte minst framför Lars Johansson, framför allt i den andra perioden.

Granström, björnjägaren från Orsa som spelar sitt livs hockey, styrde in ytterligare ett mål, nu i power play. Han hjälpte också Peter Cehlarik att gräva in 3–1.

Inte känt som något högeffektivt slutspelslag

Men det är en spelstil som kräver enormt med kraft och jag undrar om Luleå orkar genomföra det här. Det finns i alla fall ingen bättre bränslepåfyllning än att få betalt i segrar.

Luleå har sått lite tvivel i de Frölundahjärnor, som under det här slutspelet varit ovanligt välfyllda med självförtroende.

Göteborgarna har inte gjort sig kända som något högeffektivt slutspelslag under Roger Rönnbergs ledning.

Frölunda har en lagkapten som inte ser fräsch ut. En Spencer Abbott som återigen slog upp sin axelskada. Ett power play som klickar och åtminstone lite press på sig inför onsdagens möte i Scandinavium.