Abrahamsson: Inget annat lag i närheten

När Skellefteå bestämmer sig för att vara bäst är de bara bäst

Någon som har varit tveksam till Skellefteås kapacitet?

De enda som behöver bekymra sig över Skellefteå är motståndarna.

Det var länge sedan vi hade en så stor favorit till SM-guldet.

Det har varit två månader med några minst sagt tröttsamma diskussioner om förhandlingarna mellan Ishockeyförbundet och SHL. Därför var det mer befriande än någonsin att se vad SHL kan bjuda på när den är som bäst.

Allt för många matcher jag sett efter junior-VM har varit direkt helt iskalla. Ingen nerv, ingen intensitet, inga heta dueller.

Matchinledningen i Skellefteå hade allt det där och var den bästa jag har sett den här säsongen.

Fem raka förluster är normalt sett inte värdigt ett topplag, men till och med Skellefteå kan slumra till när de inte utmanas på allvar. Trots att den långa förlustraden bröts mot Linköping hade Skellefteå en del att bevisa i rivalmötet med Luleå, som dessutom vunnit lagens två senaste möten.

Snacka om att de bevisade.

”Bäst när de bestämmer sig”

Segersiffrorna var lite i överkant. Det går att snacka om bristande effektivitet, uteblivna utvisningar eller att Luleå saknade två av sina absolut viktigaste spelare. Men det räcker inte långt, i kväll var det inget snack.

När Skellefteå bestämmer sig för att vara bäst är de bara bäst. Inget annat lag är i närheten av västerbottningarnas högstanivå. De maler på sina fyra kedjor och det går så fort, så fort och ändå med millimeterprecision i passningsspelet.  Alla spelare är inblandad i försvars- och anfallsspelet. Alla är spelbara, alla är potentiella hot och målskyttar.

Att utmana Skellefteå på speed är mer eller mindre dödsdömt.

Att bli för passiv är dödsdömt.

Det gäller att hitta en exakt balans och det gjorde inte Luleå i den första perioden. De inledde med att utmana Skellefteå på en fartfest. Sedan gick det för fort och de blev i stället passiva och slarviga. Ett resultat av att de helt enkelt inte klarade av att matcha Skellefteås fart.

”Extremt svagt av Luleåtränaren”

Skellefteå var bättre första 20 minuterna, men inte tre mål bättre. Markus Svensson svarade för några avgörande räddningar. Mark Owuya agerade tveksamt på tredje målet, men kan inte lastas för de två första. Däremot kändes det tidigt att det här inte var Luleåmålvaktens kväll. Owuya hade dessutom dålig hjälp av sina backar.

Jonas Rönnqvist byter gärna målvakt mellan matcherna. Att byta målvakt under pågående match ingår ytterst sällan i Rönnqvists annars noggranna matchplaner.

Först efter 1–5 och en ny tavla av stockholmaren valde Rönnqvist att skicka in David Rautio. Måste säga att det var ett extremt svagt agerande av Luleåtränaren. En uppenbar möjlighet att ge sitt lag åtminstone ett litet halmstrå.

De här var en kväll när Luleå hade behövt all hjälp de bara kunnat få.