Män slipper be om ursäkt för att de åldras
Män åldras minsann med värdighet, så mycket har vi lärt oss.
Kvinnor däremot. Om du syns för mycket tror du att du är något.
”Hilary Duff ser fortfarande otrolig ut – som 35-åring”.
Tweet från sajten Daily loud i december tillsammans med två bilder på skådespelerskan i baddräkt.
”Hon var en bra bit över 40 men såg fortfarande bra ut”.
Utdrag ur deckaren Stjärnkocken, av Peter May, utgiven förra året.
”Jag har hört att hela ansiktet tappar formen efter 35”.
Förskräckt yngre tjej hos frisören.
”Kvinnor, suger det inte att ni endast är snygga upp till 30 år?”
Tråd från Flashback.
Ah, vad trist att min prime redan är över. Att allt nu bara falnar. Ingen idé att inbilla sig att någon skulle kunna bli attraherad av mig, som åldras trots att jag inte får.
Så dumt av mig att inte kunna stoppa påsarna under ögonen.
Så dumt av mig att tro att jag får finnas, ändå.
Bäst att hålla hårt i min man, som är tio år äldre, men slipper fundera över om hans gråa hår gör honom frånstötande. Han får bara pågå utan att bli recenserad. Vilken grej.
Jag minns själv när jag var 23 och klev in på redaktionen. Ung och lovande.
Mina kollegor, äldre och erfarna, påpekade ofta det: Snart är du inte det längre.
Ve och fasa.
Snart gick fort och inuti är jag ungefär samma. Eventuellt lite mindre ängslig.
I och för sig går jag fortfarande omkring med känslan att jag är en bluff, men det är väl mer ett personlighetsdrag.
Jag blev äldre och skulle aldrig vilja vara 23 igen.
Säg en sak som var bättre? Inte ens brösten.
Det kanske låter förnumstigt. ”Vänta ni bara så ska ni få se”-råd.
Men är det inte bara livet? Att dina preferenser förändras.
Du tycker din egen ålder är snyggast. Du ser kanske inte ut som första vårdagen längre, men är du vuxen och inte Leonardo Dicaprio, gör inte den som du vill ha det heller.
Du vill ha någon som möter din hjärna – primärt. Någon som kan följa ditt resonemang, som förstår din referensram.
Män åldras minsann med värdighet, så mycket har vi lärt oss. Silverrävar. De spatserar omkring med den gråa tinningens charm.
Kvinnor däremot. Om du syns för mycket tror du att du är något. Om du vill göra dig fin, så gör du dig till.
Män får pondus, kvinnor blir pinsamma.
En gång hörde jag en kvinna som sa om en annan: Så där kan man inte sminka sig efter 50.
Säger vem? Undrar jag då.
Du?
Känns som allt är påhittat – och inte ens den vanliga mannens ideal. Utan mer en djupt rotad konvention om att kvinnors åldrande förfular. De flesta män åldras ju faktiskt inte som George Clooney, vilket verkar vara någon sorts villfarelse.
Jag vägrar hur som helst leva under premissen att en åldrande kvinna ska krympa ihop och gömma sig.
Jag gissar att exempelvis Bradley Cooper eller Brad Pitt har sluppit bli hyllad för den otroliga prestationen att fortfarande vara snygg efter en viss ålder.
Män slipper be om ursäkt för att de gör det mest naturliga i världen.
Det privilegiet har ni, och det gör mig rasande.
