Hennes hjältedåd gjorde mig till en bättre mamma

Publicerad 2024-05-17

Olyckligt är det land som inga hjältar har

Nej, olyckligt det land som behöver hjältar. 

Så skrev Bertolt Brecht i pjäsen "Galileis liv”, som han författade 1938 under sin tid på flykt från Nazityskland.

Ett samhälles behov av hjältar tycks stå i direkt relation till mängden mörker. Ju mer elände vi översköljs med desto mer desperat blir vår jakt på ljusglimtar. Hjälten är motpolen till mörkret, och vårt behov av hjältar just nu är enormt. Det gör mig sorgsen. Jag tänker som Galilei, först. Sen minns jag alla de hjältar som sedan barnsben gjort mig trygg och format mig.

För fyra år och en dag sedan blev jag mamma till en pojke. Samma år fick jag höra talas om sexbarnsmamman Emma Schols. Hon räddade alla sina barn från en övertänd villa. När hon hade lyckats få fatt i det sista barnet, 1-åringen som hade stått och gråtit i sin spjälsäng, började hon klättra nedför en stege. Fötterna klibbade fast, huden ramlade av.

Emma Schols på Hudiksvalls sjukhus i samband med första Svenska hjältar-intervjun.

På sista trappsteget kollapsade hon. Alla barnen var ute och nu kunde hon dö. Tre veckor senare vaknade hon ur koman och drygt ett år senare hyllades hon på Svenska hjältar-galan. Och sen blev hon en del av mitt moderskap. Från att ha känt total panik över hur jag skulle klara av att skydda det lilla knyttet blev jag övertygad om att jag hade en Emma i mig. Jag började lita på min egen förmåga och blev en bättre mamma. 

Barnen som utsatte sig själv för livsfara för att rädda varandra under terrorattacken på Utöya har gjort mig modigare. 16-årige Theo Larsson, som dök i 25 minuter för att rädda livet på sin vän Alvin som låg på botten har gjort mig mer hoppfull än vad något politiskt löfte någonsin har kunnat göra. Filip Lange, 19, började utsättas för sexuella övergrepp när han var tre år gammal och idag ägnar han liv åt ett hjälpa andra barn att läka. Han får mig att tro på det goda och optimistiska i människan. 

Årets eldsjäl Filip Lange får Irena Požar att tro på det goda.

Den trygghet och de svar jag så länge letat efter hos våra politiker hittar jag i helt vanliga människor. För när det värsta händer, när livet vänds upp och ner - ja, då är det helt vanliga människor, ibland totala främlingar, som räddar oss. Deras kurage smittar av sig. Det är mycket lättare att vara en hjälte bland hjältar. 

Olyckligt är det land som inga hjältar har.