Assma födde trillingar i vecka 30

Drabbades av navelsträngsprolaps – fick göra akut kejsarsnitt

Av: Malin Wigen

Publicerad:
Uppdaterad:

Assmas kropp sa nej. Men när läkarna sa att hon var en tickande bomb hade hon inget val.

I vecka 30 förlöste hon sina trillingar genom akut kejsarsnitt – under coronapandemin.

EFTERLYSNING! Vi söker dig som fött barn under pandemin som kan berätta hur det var. Skicka gärna din historia till malin.wigen@aftonbladet.se

Assma, som väntade trillingar, fick göra ett akut kejsarsnitt när hon drabbats av navelsträngsprolaps.
Foto: Privat
Assma, som väntade trillingar, fick göra ett akut kejsarsnitt när hon drabbats av navelsträngsprolaps.

”Jag beklagar, du är gravid med trillingar”. Det var gynekologens ord till Assma Megahid Nilsson när man upptäckte att hon var gravid i vecka sex efter att ha ätit ägglossningstabletter. Assma fick rådet att göra en fosterreduktion, ett ingrepp som innebär att man minskar antalet foster, då det betecknades som en högriskgraviditet. Den skulle ske inom två veckor men en annan läkare fick Assma att dra sig ur.

– Hon sa att hon inte kunde se att jag inte kunde bära trillingar och sa att ingen annan ska välja åt mig vad jag ska göra.

”Var otäckt att höra”

Graviditeten var tuff. Assma drabbades av hyperemesis gravidarum, kraftigt graviditetsillamående, och kunde inte jobba. I vecka 23, i mars, blev hon inlagd på Karolinska sjukhuset när man upptäckte att hennes livmodertapp börjat öppna sig under en rutinkontroll.

– Läkarna sa att barnen kunde komma när som helst och att de kanske inte överlever. Om något av barnen varit svagare hade de inte försökt rädda den utan fokuserat på de andra.

Men barnen kom inte. Assma kände en stark saknad efter sin tvååring och ville åka hem. Att vara själv på sjukhuset under den rådande coronapandemin var påfrestande, det rådde strikta regler för besök.

– Det fick mig att må sämre att ligga inne, jag fick fler sammandragningar.

Hennes läkare gick med på att hon fick lämna sjukhuset, då var hon öppen 2,5 centimeter. Men hon var tvungen att komma in en gång i veckan, och fick endast ligga ned hemma. Under ett ultraljud, när hon var lite mer öppen, flaggade läkaren för att om vattnet skulle gå fanns det risk för att trilling nummer ett skulle förlösas och att det inte fanns mycket tid till att rädda barnet.

– Läkaren sa att jag skulle lägga barnet i en plastpåse och att det handlade om minuter, annars skulle det inte överleva. Det var väldigt otäckt att höra.

Assma valde att vara hemma ändå, hennes kropp sa att det inte var dags än. Men det blev inte långvarigt. Ytterligare ett ultraljud visade att navelsträngen hade hamnat under trilling ett och att hon hade fötterna så att hon trampade på den, en komplikation som kallas navelsträngsprolaps

– De sa att jag måste bli inlagd och inte kunde komma hem. Om vattnet gick och hon kom ut skulle navelsträngen följa med och då skulle hon drabbas av syrebrist direkt. De sa även att alla kanske inte skulle överleva om vattnet gick på jourtid när det inte fanns lika mycket personal på plats.

Ställdes inför svårt beslut: Magkänslan sa nej

Därefter gav olika läkare Assma, som nu var i vecka 29, olika råd. Någon sa att hon inte kunde vänta längre, att hon var tvungen att förlösa barnen genom kejsarsnitt. En annan sa att hon kunde vänta.

– En läkare sa att jag var tvungen att ta ut dem nu, annars skulle trilling ett inte överleva och troligen inte trilling två heller – men att de kanske kunde rädda trilling tre. Det var fruktansvärt att få olika besked. Dessutom fick jag, som redan var skör, handskas med all information själv då det var besöksförbud.

– Min kropp kände dock att det var för tidigt, att jag kunde bära dem ett tag till.

På torsdagen, en dag innan Assma gick in i vecka 30, fick hon några timmar på sig att bestämma sig om hon ville genomgå ett kejsarsnitt eller inte.

– Magkänslan sa nej, jag ville inte förlösa dem i vecka 30, det var alldeles för tidigt.

Men ett ultraljud fick henne att ändra sig. Nu hade hela navelsträngen hamnat under trilling nummer ett som nästan låg nere i vaginan och tryckte på öppningen med hela rumpan.

– Läkaren sa att det var en tickande bomb som kunde explodera när som helst. Även jag såg att det inte såg bra ut. Om vattnet skulle gå så skulle det gå riktigt illa. Kroppen sa nej men mitt logiska tänkande sa att jag måste göra ett kejsarsnitt, trots att de skulle tas ut för tidigt.

Foto: Privat
Assma med Noah, Minou och Minna.

”Grät under hela förlossningen”

Första dagen av vecka 30, fredagen den 15 maj, var det dags. I rummet fanns ett tjugotal personer från sjukhuset på plats, redo att bistå med hjälp under förlossningen. Vid sin sida hade Assma även sin man.

– Jag var väldigt skör. Jag grät under hela förlossningen och kräktes och skakade hela tiden. Det var nyfikna ansikten som tittade in i rummet när jag låg där naken, det kändes inte bra.

– Det var mycket känslor, första barnet kom ut kvart i tio på morgonen. Jag minns att jag tyckte det var ett bra tecken när jag hörde det skrika.

Alla tre barn kom ut och fördes till neonatalavdelningen. Efter två och en halv timme på uppvaket fick Assma se sina trillingar för första gången: Noah, Minou och Minna som vägde 1 422 gram, 1 494 gram respektive 1 365 gram och var cirka 39 centimeter långa.

– Det var en jättekonstig känsla. Jag kunde inte förstå att de inte var kvar i mig. Det är först nu jag kan förstå att det är mina barn.

Foto: Privat
Trillingarna växer till sig och mår bra.

I dag mår trillingarna bra.

– De mår jättebra och växer, de har redan olika personligheter och utseenden. Jag har gått och väntat på bakslag, men allt har gått bra – vi har bara tagit kliv framåt hela tiden.

I dag tycker Assma att hon tog rätt beslut, men hon har fortfarande den ambivalenta känslan in kroppen.

– Det känns dubbelt. De har klarat sig bra vilket känns fantasiskt och att det var rätt beslut. Men samtidigt känns det som att jag hade kunnat vänta och burit de längre och gett de bättre förutsättningar i magen. För utomstående kan det kännas knäppt att jag känner så.

Foto: Privat
Assma ute för första gången med en av trillingarna.

FAKTA: Navelsträngsprolaps

Är en ovanlig men allvarlig och för fostret livshotande förlossningskomplikation. Det innebär att blodtillförseln stryps för att navelsträngen faller fram och kommer i kläm eller att det blir en knut på navelsträngen, vilket kan ge upphov till syrebrist.

Källa: Ne, Spädbarnsfonden


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

Publicerad:

LÄS VIDARE

Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Krönikor, läsarhistorier och experternas tips relaterade till föräldraskap och barn.

MER OM FAMILY